Det går över, det går över, det går aldrig över

Skolavslutningen:

Vi samlades i vår bildsal för att äta glass och sedan ha frågesport.

Sedan bar det av till kyrkan. Här har vi finaste killgänget!

Bästa, underbaraste Barbara. Fan vad jag kommer sakna dig!

Ibbe. <3 Han är som min farsa lite.

Burkin och Ulrika fick äran att bära flaggan. :)

Och väl i kyrkan så började jag nästan gråta varje gång någon från nian kom och sjöng. Men min röst sprack typ hela tiden när allihop gick upp och sjöng All This Way av Amanda Fondell. Och efteråt så bara brast det. Alltså, ja? Vad ska man säga? Jag blir väldigt fäst vid människor, väldigt snabbt. Och det är väl både en fördel och en nackdel. Men jag kommer sakna alla, verkligen ALLA, från min årskurs. Även om vi inte pratade kommer jag sakna att se dem varje dag. Att höra dem och att bara vara runt om dem. Dessa sista veckorna har varit så jävla fina och gemenskapen helt priceless. Jag önskar bara att det hade börjat 3 år tidigare och att man kunde utvecklat varenda relation mer. Det kanske inte är försent, men det är fan inte lättare nu när man inte kommer ses regelbundet. Vart fan ska alla ta vägen ens? 

Dessutom är folk är så ledsna över att lämna sina bästa vänner. För min egna del har tanken knappt slagit mig, faktiskt. Jag menar, en vänskap handlar inte om att man inte kan vara utan varandra. Utan att man kan vara ifrån varandra hur länge som helst, och att dem ändå alltid kommer vara dina bästa vänner. Och jag vet att folk säger det allt för ofta, att man egentligen inte tror en enda jävel längre. Men mina bästa vänner, de enda som jag lättar på hjärtat inför, dem är så jävla äkta. Och jag vet precis och exakt var jag har dem. Dem ÄR en del av mig, kommer alltid att vara vad som än händer.                                                                                            Det kommer alltid vara vi, så varför oroa sig?

Sen fick vi åka flak runt Åseda, hahahah! Vår vagn var den enda utan högtalare. ;(

Alla är så sköna och fina människor, på riktigt. Ni är värda det allra, allra bästa och jag kommer sakna er så jävla mycket.

Tack för dessa 3 år. Vad gör vi? Nu kör vi!!!!!



Skriv någonting;

Vad du kallas
Ifall du återvänder

E-post

Egen sida

Orden & tankarna

RSS 2.0