-


Du ringer sent och säger din lägenhet kommer lossna ifrån huset. Krossas emot gatan.
Man måste bära sin sorg i armarna. Man måste härma dem som orkar, som fortsätter ändå.
Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle annan skulle gå en meter för mig, jag behöver dig.
Du säger: Kom och ta mig någon annanstans. Alla vägar krymperr närmare och närmare.
Och du vet man måste bära en rymd på axlarna. Man måste härma dem som vaknar och vet vad dem vill ha.
Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå en meter för mig, jag behöver dig.
Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå en meter för mig, jag behöver dig.
Och i natt: Du måste tvinga mig ut och jag ska bara följa med, jag behöver det.
Och i natt: Jag orkar inte vara rädd mer du måste ta mig någon annanstans, hör du mig?
Du sa: Kom, du måste tvinga mig ut. Och jag ska bara följa med, jag behöver det.
Du sa: Kom, jag orkar inte vara rädd mer. Du måste ta mig någon annanstans, hör du mig?
[Du ringer sent och säger din lägenhet kommer lossna ifrån huset. Krossas emot gatan.
Man måste bära sin sorg i armarna. Man måste härma dem som orkar, dem som fortsätter ändå.
Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle annan skulle gå en meter för mig.
Jag behöver dig.
Du säger: Kom och ta mig någon annanstans. Alla vägar krymper närmare och närmare.]

[Och du vet man måste bära en rymd på axlarna.
Man måste härma dem som vaknar och vet vad dem vill ha.
Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå en meter för mig, jag behöver dig.
Och i natt: Du måste tvinga mig ut och jag ska bara följa med, jag behöver det.
Och i natt: Jag orkar inte vara rädd mer. Du måste ta mig någon annanstans, hör du mig?
Du sa: Kom, du måste tvinga mig ut. Och jag ska bara följa med, jag behöver det.
Du sa: Kom, jag orkar inte vara rädd mer. Du måste ta mig någon annanstans, hör du mig?]


Skriv någonting;

Vad du kallas
Ifall du återvänder

E-post

Egen sida

Orden & tankarna

RSS 2.0