All of the people around us they say "Can they be that close?" Just let me state for the record: We're giving love in a family dose

Jul hos familjen Perez!!!!!!!


Jag minns fan inte när jag vaknade, men mamma och jag började tidigt med maten i alla fall.

Och prick när Israel kom hem från jobbet klockan ett, så var det bara att starta vårt efterlängtade Skyward Sword. 

Sedan gick vi till kyrkan någon timme och mellan typ 18-19 så började jag och Sara ta massa bilder på oss själva. Några är så fula att dem inte ens får ses.

WHAT! Skoja, rocky roads fastnade mellan tänderna.


Runt 22-tiden började vi ställa i ordning julbordet.

Mycket, god mat, ahhhhh...


Issseee!! Alltså, när han inte bodde hemma kändes det inte som att jag saknade honom faktiskt. Men nu när han kommit hem!! Helvete vad bra han är.

Denna jul har jag varit så glad över min familj och känt att jag älskar dem så himla mycket och jag typ börjar gråta!!

Och efter maten kollade vi på Prinsen av Egypten (En av dem finaste filmerna jag vet) och vid midnatt började vi med att öppna presenterna. Som vi brukar filma in!

Varför äta julbord så sent? Varför börja öppna julklappar vid midnatt? Varför spela Zelda istället för att kolla på Kalle Anka? Frågar ni Svenssons. Ja, förutom att det där med Disney säger sig självt, så brukar man fira det så i Chile.



I år fick jag dr martens, pengar, en japansk ordbok och en fiol. Ska börja ta lektioner nästa hösttermin, whoaa!

Pappa började gråta för att Sara skrev ett fint brev till honom (Han hade dock varit sentimental hela dagen) och Israel grät för att vi gav honom presenter fastän han inte hade råd att köpa något till oss.
Nu ska jag berätta en liten tradition som jag och min familj har haft sen forever! Okej, vi har en metallask fylld med massa, massa små lappar (som på bilden). På lapparna står det olika verser från biblen. Det funkar liksom lite som en spådom, men ändå inte.

Min löd: Jesus svarade: Det jag gör förstår du inte nu, men snart skall du fatta det.

När jag och Sara fick våra egna små meddelanden började vi också gråta, för personliga skäl.
Ni förstår, det berör en på ett speciellt sätt ibland. Vet inte hur man ska förklara.
Mamma grät dock inte i år! Ett noll till henne. 

Vadå, gråter ni hela tiden? Frågade mellanmjölksfamiljen.
Varenda jävla jul, svarade invandrarfamiljen. 
Och så slutade min fina julafton vid halv två på natten.

Hoppas ni fick det lika bra!


Skriv någonting;

Vad du kallas
Ifall du återvänder

E-post

Egen sida

Orden & tankarna

RSS 2.0